dömd till dödsstraff
Har haft en ”helv….” natt. Fick akut trötthetsattack 21.30, men somnade inte. Under dagen igår levde hjärtat sitt eget lilla liv. Det galopperade och levd hej vilt. Jag var andfådd för minsta lilla – knappat jag klarade dricka vatten. Fast att törst var jag hela tiden, så jag var ju tvungen. Det var så kallt ute att jag hostade sönder en muskel i ryggen, tror jag. Det gör ont i alla fall. Blev liggande dödstrött till klockan var närmare 3.00 i natt. Sedan vaknade jag varje timme fram till klockan var 7.00 Det var dags att stå upp för att göra sig i ordning för läkaren, jag behöver ett nytt läkarintyg eftersom jag kraschade igen efter arbetsträningen.
Men du vet sa läkaren, det är bara för att du är ovan. Kroppen har varit stilla så länge, du får bara kämpa på. Jag berättade om pacing och att fortsätta när man kraschad är lika med att förvärra allt ännu mer. Det där är bara påhitt sa hon. Jaha sa jag, så om jag fortsätter jobba så blir plötsligt mina celler friska då? Vad då celler sa hon. Ja du vet väl att ME/CFS är en nervsjukdom – alltså att inte cellerna klarar av att producera nog energi (ATP) Nej det där är bara vad vissa tror, det är ingen som vet var ME tillhör. Man tror det ena man tror det andra. Jag har försökt kolla runt på internet lite om det och någon nervcell sjukdom är det då inte – ingen vet än så länge, sa hon. Nehej det är då vad jag fått lärt mig på Gottfries mottagningen och på ME sidan i alla fall. Jo men du vet ju, sa hon – de på Gottfries är några riktigt flummare som tycker lite så och lite si.
Jag nämnde mitt rusande hjärta igen – ja blodtrycket har ju varit högt här före jul. Jag nämnde också andfåddheten och hur jobbigt det blir ibland. Ja men du har väl inte högt blodtrycka, sa hon. Jo före jul var det ju det. Jaha sa hon – hon kollade inte trycket en gång.
Fruktansvärd besviken. Detta var tredje gången jag träffade henne. Jag sa när Eva ville ge mig tid hos henne, andra gången. Nej för guds skull, hon tror att man kan bota ME med motion, hon kommer att ta död på mig. Eva tyckte ändå jag skulle ge henne en chans. Ja nu har vi väl gett henne den chansen.
Det känns som om man satt i en dödscell, och försöker få omprovning på straffet... men att vården åter igen dömde mig till dödsstraff :(
Känner samma. Har ME också. Svårt att å vettigt läkarintyg som säger rätt saker, svårt att få sjukersättning, har sökt/ fått avslag sedan 2007! Tänker, känner som du.
Tack för din kommentar - nej detta är inte lätt. Vi har ju egentligen inte energi att lägga på det engagemang som krävs av oss vid överklagande mm. Den energi hade jag heller lagt på roliga saker... nu gör man bara sådant som absolut inte är roligt.
